Kommunal Sveriges Kommuner och Landsting

Heltidsresan

När välfärden går från deltid till heltid

2016
2017
2018
2019
2020
2021
Se tidslinjen
2016

april 2016 Kommunal och SKL tecknar ett nytt kollektivavtal för anställda inom välfärdssektorn. Inom fem år ska heltid bli en självklarhet. Vid nyanställning och bland de som redan är anställda.

2017

februari 2017 Uppstartskonferens för arbetsgivarföreträdare och fackliga företrädare – det partsgemensamma startskottet för Heltidsresan.

Läs mer

februari 2017 Workshops över hela landet under våren. Här hittar du samtliga tider och platser.

december 2017 Nu ska alla arbetsgivare ha en plan för hur andelen medarbetare som arbetar heltid ska öka.

Läs mer
2018

januari 2018 Den årliga uppföljningen av Heltidsresan.

2019

januari 2019 Årlig uppföljning av Heltidsresan.

2020

januari 2020 Årlig uppföljning av Heltidsresan.

2021

januari 2021 Årlig uppföljning av Heltidsresan.

Karin Skarin: ”Det är bara rätt igenom elden som gäller”

Beteendevetaren Karin Skarin brinner för hållbar och modig verksamhetsutveckling, och har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att försöka hitta lösningar på komplexa utvecklingsfrågor i kommunal verksamhet. Bland annat har hon i flera år varit projektledare för ett stort heltidsprojekt.

Med boken ”Heltid som norm – ett kamikazeuppdrag?” (Komlitt, 2019) har hon lyckats skriva både kunnigt och underhållande om svårigheterna med heltidsomställningen i kommunerna, gestaltat med fiktiva karaktärer som politikern Putte, förvaltningschefen Fabian, projektledaren Petra och fackordförande Fia. Men boken vill också berätta om den goda kvaliteten och den hållbara arbetsmiljön som väntar på andra sidan omställningen.

 

Hur kom boken till?

– Den har legat och bubblat i mig ända sedan jag slutade som projektledare 2016/2017. Då var jag ganska mätt på heltidsfrågan, jag hade ägnat mig åt den dag och natt i fyra års tid och ville göra annat.

Men så kände jag att nää, jag har för mycket kunskap om det här och ute i kommunerna är det bråttom, jag måste hjälpa till. Och så var det så roligt att skriva den också!

Vad vill du beskriva i boken?

– Det jag vill beskriva är själva bemanningskulturen, den som kan göra det här arbetet så svårt. Den matematiska komplexiteten i frågan är de flesta insatta i, utmaningarna rent schematekniskt. Men vi sitter också stenhårt fast i en kultur, som ställer sig i vägen för allting och leder till att folk i olika grupper och funktioner står och skriker åt varandra.

Hur sammanfattar du den kulturen?

– Det handlar om hur vi fördelar arbetstider i kvinnodominerad verksamhet, en kultur där vi vill ha kvar alla godbitarna från förr samtidigt som vi vill lösa stora utvecklingsfrågor, som till exempel heltid som norm och hälsosamma scheman. Och det går inte. Man kan inte ha kakan kvar och äta den, det är omöjligt.

Det finns även en kultur kring hur man driver projekt. Det är en annan del i boken. När projekten inte är ordentligt förankrade hos projektägare, styrgrupp och ledning, och sedan ska en ensam projektledare eller en liten projektgrupp trolla med knäna och lösa allting, gärna bra, billigt och behändigt. Det går inte heller. Åtminstone inte om det ska hålla över tid.

Hur ser dina egna erfarenheter av att projektleda ut?

– Min titel i heltidsprojektet var projektledare, men ganska snabbt blev jag även förstudieledare, kommunikatör, informatör, utvecklingsledare, utvärderare… Många gånger bemannar man projekt alldeles för snävt. Att vara projektledare för de här frågorna ute i kommunerna är, utifrån min egen erfarenhet, en utmaning. Projektledarna måste ges rätt förutsättningar och det är ledningens ansvar att fixa det.

Sedan handlar det här utvecklingsarbetet inte bara om heltid som norm, det handlar mest om kvalitet och arbetsmiljö. Ganska tidigt i projektet kände jag att mitt fokus flyttades från heltidsfrågan för jag insåg att herregud, vad håller vi på med? Hur bemannar vi? Hur gör vi för att säkra kvalitet för brukarna och hälsa för medarbetarna?

Du tyckte att det såg illa ut?

– Ja, det är ju inte bara vad jag tyckte utan det var ju ganska tydligt när man kokade ihop alla studier och all erfarenhet som fanns, att vi har byggt upp en jättekonstig hantering av arbetstid i kommunal verksamhet. Inom de kvinnodominerade områdena, ska tilläggas.

Vilka hoppas du ska läsa boken?

– Förutom politiker och ledning och övriga som sliter med den här frågan hela tiden, så tror jag även att personer som i största allmänhet är intresserade av stora förändringsarbeten och projektarbeten eller bara av organisation och ledarskap har nytta av att läsa den.

I titeln finns en fråga – om det är ett kamikazeuppdrag att driva igenom heltidsnormen. Är det det?

– Ja absolut, i de kommuner där det inte finns en ledning som fullt ut förstår och stöttar. Men är det fullkomligt omöjligt rent praktiskt? Nej, inte om du först tar ifrån medarbetarna en massa gamla älskade förmåner, och sedan kompetensutvecklar mängder med motvilliga enhetschefer och stödfunktioner, och därefter betalar en rejäl slant för kalaset.

Så frågan är väl mer riktad till den ledning som ska stå bakom det här: är ni villiga att göra det? För detta är vad som krävs. Ni kan inte snurra runt och leta efter utgången, det finns inga genvägar. Det är bara rätt igenom elden som gäller.

Men insikten du vill förmedla är att det går?

– Ja så är det ju. Och det viktigaste är, att på andra sidan elden väntar den goda kvaliteten och hållbara arbetsmiljön. Men man måste våga förändra det som vi faktiskt vet att vi måste förändra. Kommunerna kan inte försöka lösa detta gratis i en gammal deltidsorganisation. För att bygga en verksamhet som ska ge alla heltid i grunden så får du börja om, titta på vad brukarna behöver, fördela arbetstider utifrån kvalitet, hälsa och heltid – öka kunskapen om aktiv produktionsplanering. De avskyr förresten att använda ordet produktion, men till syvende och sist är det ju vad kommunerna sysslar med. Avancerad produktion av tjänster till kommunens medborgare.